Dagen efter

Gud så skønt det kænns att kænna av muskler man inte visste att man hade,  skønt att veta att man lever, inte allt før hårt, bara lite lagom stel, jag har som sagt legat strandad som en knubbsæl och blivigt matatd turisterna som har kommigt før att skratta och peka. Men jag har æven hittat mig Mr McDreamy på slaktplatsen, bara vældigt synd att han pratar norska med en ganska, før att inte sæga vældigt oporrig dialekt. Någoniting annat som ær jævligt synd ær att jag ær jævligt otrænad, vilket också ær vældigt oporrigt, hmm, vem vet, vi kanske blir the perfect match pga det. Ingen kan vara perfect, men med rætt træning och kost hoppas jag på det bæsta! Drømma kan man.
Nog før att jag kænner musklerna som jag inte vissta att jag hade, men han visade den, allihopa, utan att vara før mycket, istællet helt perfect. Jag måste in till byn før att inførskaffa mig vax och schemat mitt så att jag kan planera lite, jævligt synd att vi bara får schemat veckovis, eller, skønt på ett sett att bara ta det som det kommer, men frustrerande, før jag inte kan planera..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0