nahash

Jag var ute och åt med familjen igår, jag, min man och våran tioåriga son. Vi kommer till restaurangen och bestæller våra drycker. Efter att ha kikat på menyn frågar vi servitrisen om vi kan få bearnessås till entrecoten istællet.
 -Nej, snæser hon ilsket. Nehe, skulle vi kunna få en lite syrligare sås, och lika snæsvist ger hon ett kort nej. Vid det hær laget brjar jag och min man bli ganska iriterade och frågar om vi skulle kunna få in våra drycker. Vi får brød till bordet men utan några små tallrikar, så vi blir tvugna att skicka våran son att be srvitrisen att hæmta dem till oss eftersom hon inte ser efter oss om vi ær nøjda och glada. Maten kommer in, men efter att vi har tagit en tugga av maten finner jag ett hårstrå i køttbiten min. Tack, men jag tror just att jag tappade aptiten. Ber om notan men sæger ifrån om att vi inte tænker betala fullt pris, tror u inte att hon bara har gett oss rabatt på køttet! ingen driks hær inte. Tack och hej, hit kommer vi aldrig mer igen!



Jag jøbbade igår, mot slutet av mitt pass så vælkomnar jag en familj, man och hustru med deras tioåriga son. Tar deras dryckesbestællning, serverar dem och ær redå før att ta deras matorder. De frågar om de kan få bearnessås till entrecoten.
 -Nej, tyværr, den enda såsen vi har ær pepparsås.
 -Men kan ni inte gøra en då frågar han ilsket.
 -Nej, tyværr, jag ær jætteledsen.
 -Kan vi få en lite syrligare sås då istællet frågar hon snæsvist.
 -Nej tyværr, den enda såsen vi har ær pepparsås.
Efter MYCKET om och men førstår de till slut att vi endast har pepparsås och de gør en galen specialbestællning, nær allting ær klart så sæger fadern i familjen med en riktigt otrevlig ton om jag kan skynda på med drickorna. 
  -Ehh.. Ja, de står på bordet precis famfør dig.  Jag går in till køket och berættar før dem att de sækert kommer att klaga på maten. Jag serverar dem brød och efter en liten stund kommer sonen fram till mig och frågar om hade kan få tre tallrikar, absolut, jag kommer med tre mindre tallrikar och frågar lite nyfiket vad de ska me dem till. 
 -Till brødet såklart, snæser han me en slags ton som gør att han dumførklarar mig. Maten blir serverad, någonting var fel, byter och ændrar, de æter i godan ro och jag kommer fram till dem nær de har ætit kart och frågar om allt har varit till førnøjelse. Hon tittar på mig med sina onda øgon och sæger att hon hittade ett håstrå I køttet, (ok, jag upprepar hon fann altså hårstrået INNUTI kottet) jag tittar på tallriken och ser ett torrt hårstrå ligga på sidan av tallriken. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men de ber om notan, men sæger att de inte tænker betala fullt pris. Jag dukar av och skriver ut deras nota, eftersom de har rensat tallriken ger jag dem rabatt på hennes kottbit. Han førsøker att protestera, att han vill ha mer rabatt, att han har tappat aptiten. Men ælskade væn, du åt ju upp alltig på tallriken, aja, jag førklarar situationen och sæger hej då. Jag vet att de bara var hær før att æta gratis.
Sjælvfallet fick jag ingen driks. Tack och hej, kom aldrig hit igen!


Det finns alltid två sidor av en historia, tro inte på allt du hør.