Succè vi sa, succè vi va.

 Vad gør man åtta timmar en blåsig dag i Helsingborg? Jo, man sætter sig på nærmsta skabbigaste bar och førdriver tiden med att i tur och oordning førtæra vætskorna som finnes på insidan av bardisken och blir bæstis med startendern innan kl blir myndigførklarad och yachten ankommer till borgens hamn.
 Vidare mot bubblornas och den sprudlande champangens førtrollade land. Men dessværre så fanns inte folket dær jag befann mig så då tog jag ett stagigt grepp om Vampens hår och slæpande henne efter mig eftersom alkoholen lætt får oss mænniskor att åka tidsmaskin tillbaka till neandertalarnas bortglømda epok. Och helt pløtsligt så befann vi oss på nærmsta kalas før att bjuda på våran uppenbarelse bland nattens øvriga grottmænniskor. Succè vi sa, succè vi va.

Den enda nackdelen med att bli en neandertalande neandertalare ær att dagen efter så ær det berusande ruset øver men liksåvæl ær man fortfarande en apliknande mænniska som ænnu inte hunnit utveckla ett språk att gøra sig førstådd på. Balansen ær som en nyfødd giraff, man går værre æn en gorilla, har knappast bættre syn æn en zebra och luktar defenetivt værre æn en bærfis. Funderingar på om utomjordoska varelser før ett fjærde værldskrig i tarmarna kan också førekomma, tjernobyl- slæng dig i væggen. Dessa gaser får auschwitz att framstå som en dag på Grønalund med några føredetta heliumballonger vilandes kring føtterna.

 Det enda egentliga botemedlet ær att åter igen stælla sig med en återstællare, kisa med ena øgat medans man førsøker texta ihop ett sms på luren till nærmsta likasinnade, apliknande, illaluktande stjærna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0